TJH Rosebird Florex Rose, eller Rex som vi kallade honom, var min gamla trotjänare som blev drygt 10 år. Han hade varit hos mig sedan han var valp. Som alla labbar åt han allt och lite till, bananskal, kola med papper på inklusive påse, kaviartuber och sopor var inte ovanligt att han stoppade i sig. Oftast hann man inte se vad han hade ätit förrän det kom ut bakvägen, för den vägen kom det oftast ut med tanke på att en kaviartub är ganska hårdsmält.

I oktober 2000 blev Rex och jag godkända som tjänstehundsekipage inom Hemvärnet. Sedan dess har vi varit ute på övningar med Hemvärnet i både Härnösand och vid Amf1 Södertörnsgruppen i Stockholm. I Stockholm blev han känd bland soldaterna som 'den äppelätande och kaffedrickande hunden'. Rex gillade verkligen att jobba och det bästa som fanns var när matte tog på sig 'grönkläderna'. Trots att han på slutet var pensionerad, fick han följa med ut och träna lite ibland (annars skulle han ha varit alldeles olycklig). Så sent som dagen innan han somnade in var vi ute och körde en patrullering. Måste berömma Rex för att han alltid gjorde så väldigt bra ifrån sig och det är dessutom alla som har jobbat tillsammans med honom överens med mig om.

Civilt var Rex också en underbar hund. Snäll med allt och alla. Jag minns bara hur snällt han lade sig på golvet när brorsans sheltie Molle (många storlekar mindre än Rex) ville leka med honom. Bara för att de skulle hamna på samma nivå! Molle hade också en tendens att försöka bita sig fast i Rex's bakben när de sprang ikapp och det lät snälla Rex honom alltid att göra! Rex var också en mycket klok hund, han förstod alltid vad man sa. Vi lärde aldrig in några kommandon i vardagen, ändå förstod han precis vad man ville att han skulle göra. Han lydde snällt alla och många var de gånger som man stod och log när lilla Eddie kommenderade Rex fot, ligg, sitt etc. och han lydde blint :)
 
Det kommer aldrig att finnas någon som du och du kommer alltid att finnas med oss i våra hjärtan, Rex.