Jag är normalt inte den som är rädd för djur (undantaget ormar där panikrädsla föreligger), men när djur inte uppträder normalt tycker jag att det är lite läskigt och otäckt. I min värld ska ett sunt får inte gå emot en skällande hund, men det var precis vad som hände idag. Jag och Fibi går en sväng ute på landet och passerar då en fårhage. När vi närmade oss hagen såg jag att fåren var ute på vägen igen, det är inte första gången alltså. Tidigare har bilar tutat utanför så att ägaren har kommit ut och stängt in dem i hagen igen, men idag kom ingen bil. Fibi tyckte fåren var lite läskiga så hon började skälla. Då kommer en av fårskallarna emot oss, INTE KUL! Idiotfåret ger sig inte heller trots både Fibis och min förklaring till fåret att dra dit pepparn växer. Jag blir mest rädd om Fibi, jag klarar mig alltid. Det är inte för inte jag har fått en attackerande St Bernardshund att backa;) 
Hur som helst så lyckas Fibi och jag komma förbi fåret. Då förföljer det oss och snart har vi hela j-vla fårskocken efter oss...och fortfarande ingen ägare syns till. Till slut vänder skocken iaf och då passar vi på att gå därifrån illa kvickt. Tänkte en tanke om att det skulle vara synd om fåren blev påkörda där de gick på vägen, men den tanken slog irritationen snabbt bort och i stället kom konstaterandet att ägaren får f-n skylla sig själv när hon inte har ordning på sina psykofår:mad:
Måste fråga storbarnas pappa och fru om det är normalt att får beter sig så här. De har nämligen ett gäng på deras gård. Eller är det nån annan som har erfarenhet av de krulliga djuren?



Sen vill jag bara säga att det inte var min mening att trampa nån på tårna med inlägget där jag gratulerar Crille till körkortet. Jag anser också att alla är lika värda och jag menade bara på att bilen och då särskilt spoilern onekligen inte mår bra av att ha den tyngden på huven. Till det kan läggas att jag kallar mig själv "sån här" och placerar mig i olika fack också. Ber än en gång om ursäkt!