Den här resan har nog skänkt mig den största insikten ever om min kropp och hjärna. Igår fick jag erfara hur mycket en ynka halv banan kan betyda, haha. Precis innan jag skulle till gymmet ringde Anders Graneheim. Vi pratade en stund och när han hörde att jag var på väg att träna sa han åt mig att äta en halv banan så att jag fick lite tryck. Eftersom jag nu tar alla chanser att få förse magen med något ätbart kan jag säga att jag inte var sen att följa hans råd och slukade den stackars halva bananen på en mikrosekund. Jag menar man måste ju följa gamla visa rävars råd, eller hur? ;)

Axel- och tricepspasset sen gick bra. Jag har fortfarande hyfsat med energi i gymmet. Värre är det under all övrig tid på dygnet...energilös.nu. Tur att jag har så mycket pepp från så många underbara människor. Fick precis ett mail från min klasskamrat Sara från Skellefteå. Så här skrev hon som svar till ett förslag på träningsupplägg som jag skickade:

Oh, tack så mycket Petra! Så himla kul, känns lite som julafton faktiskt :) Alltså, ditt inlägg om benpasset - så kul! Jag grimaserade helt allvarligt i köket när du beskrev det! Det lät...helt svidande underbart :)

Vi har förresten bokat hotell i Sundsvall och den 6:e juli infinner vi oss taggade till tusen på Tammer, ska bli så roligt att se :) Fortsätt slita som ett djur, du är bäst!

Kram på dig!

All peppning betyder så mycket ska ni veta!!! Särskilt ibland. Det här t ex är inte det första man vill se när man kliver ur bilen för att handla mat. Gahh, älskar både kanelbullar och munkar: