Igår kom älskade lilla (stora egentligen) sonen förbi och blev orolig för att jag skulle dö som jag äter och tränar. Jag lugnade honom med att jag har de bästa coacherna som inte tillåter mig att pressa kroppen för mycket. Men imorse undrade jag om det ändå låg något i hans oro. Under axel- och tricepspasset på gymmet satte brandlarmet igång och det enda jag tänkte på var att jag måste hinna klart compound setet jag hade kvar. Larmet ljöd en bra stund medan jag körde sedan tystnade det under sista seten. Hur dedikerad får man vara egentligen?! Till mitt försvar kan jag säga att inte någon annan heller lämnade gymmet när larmet gick. 

Passet gick bra iaf. Orkade faktiskt mer än vad jag trodde så det kändes nice så här när typ allt går lite tungt. 

 

På väg hem från gymmet var jag tvungen att svänga förbi apoteket och hämta ut ett recept. Den stackars apotekstanten fick sig en känga av mig då de hade ett helt puckat kösystem vilket gjorde att jag f-n höll på att svimma där jag stod. När det var min tur fick jag först komma till en tant som skrev in det första i datorn. Men hon fick inte göra det sista och lämna ut medicinen så hon lämnade över mitt påbörjade recept till en kollega men då fick jag vänta igen. Flera som kom in efter mig fick klara sina recept långt före mig, grrrrrr!

 

Har precis klarat av kvällscardion. Sammanlagt blev det idag 2 tim 35 min cardio eftersom jag tog igen den missade cardion från i lördags + att jag körde lite extra. Så nu är det nog dags att hoppa in i duschen och sova en stund innan jag ska kliva upp och cykla igen ;)